Nu när jag jobbat med mitt "nya" "jobb" i tre månader så börjar fler och fler av mina nära fråga:
- "va fan gör du egentligen?"
Ledtråd 1:
http://www.viunga.se/bloggar/vi-ungas-ordforandeblogg-1
Men som vanligt med mitt liv numera så är jag rätt mkt i sthlm. Sitter just nu på nordic Sea Hotel, vasaplan 4. Det är underbart, kan inte bli bättre. Jag kliver upp kl. 07.00 för att äta frukost med med kära syster...går Tillbaka till hotellrummet och lägger mig och sover igen!
Jag är helt i extas, fatta! sova-gott-sängar blandat med asnice frukost och bara brabrabra.
Hur som helst så har jag vart i sthlm sen i måndags, hade lunchträff med sveriges ungdomsråd. Fick lite kontorstid sen hade jag möte med två ur styrelsen för att planera dagordning till nästa möte. tisdag hade jag bara kontorstid. onsdag arbetsmöte med Katarina (vi ungas förbundssekreterare). Torsdag ringa massa samtal till viktiga personer i vi unga (och shoppa liite).
Ledtråd 2:
http://viunga.se/kontakt/forbundskansliet
torsdag 22 oktober 2009
torsdag 15 oktober 2009
Rost är vackert
Tack för ikväll.
Jag började kvällen med att plocka upp den som var lagrat, inte lagrat som en möglig brödskiva utan mer som en god ost. Precis sådär som förut och lika bra.
Fantastiskt bra vardagskväll.
Sen får jag ett samtal och på tal om lagrat så skulle detta då kanske vara som ett gammalt vin.
Lika bra som olagrat som lagrat om inte lite bättre.
Ikväll har jag fått laga mat åt min Frida och därefter färgat hår. Jag har fått lyssna på när erik svurit över proppskåp (alltid lika roligt åt någon annans förtret) och fått äta god kladdkaka.
Jag har hunnit ta en öl på olles, fått fira en liten del av kär kollegas födelsedag och träffat gammal kärlek med vänner. Är det så men var det trevligare förr?
Evig, gammal första kärlek. Det är tur att jag har mina pk uttryck så du slipper bryta näsbenet på mig och det är trevligt att gammal kärlek kan ta fram "pojken" hos nu "vuxna" män.
onsdag 14 oktober 2009
Veronika bestämmer sig för att dö
Igårnatt nångång efter midnatt så lästa jag ut en till bok av Paulo Coelho, en författare som på senare tid blivit min favoritförtattare. Både för att han ett fantstiskt sätt att skriva på. Han skriver om platser och samhällen som jag aldrig upplevt men på samma sätt så känns allt han skriver så verkligt, nära och lyckas alltid träffa den där nerven som gör att man berörs, mycket.
Senaste boken handlar om en ung kvinna som bestämmer sig för att begå självmord pga. sin meningslösa och alldagliga liv. Hennes liv består av vardag och åter vardag, visst hon går ut och roar sig ibland och blir ibland förförd av en man. Men det liksom tuffar på, inget känns.
Kvinnan överlever försöker och läggs in på ett mentalsjukhus men bara några få dagar kvar att leva. På sjukhuset får man lära känna en scizofren kille, en frivilligt inlag kvinna som haft panikångestattacker nu blivit frisk men valt att stanna kvar i den trygga miljön på sjukhuset. Men man får också lära känna en kvinna som under vissa delar blir en mentor för Veronika. En kvinna som det första hon gör är att berätta en historia för Veronika om en hel by som blir förgiftad av galenskap genom det lokala vattnet. När kungen ser all galenskap och inser att han och hans hov är de enda som inte är galna bestämmer han sig för att också dricka galenskapens vatten.
Boken bygger på att galenskap är samma sak som annorlunda. Doktorn på mentalsjukhuset påstår att galenskapen är det man uppnår då man inte låter sig själv följa sin natur och att då naturen i sig skulle vara att följa sina drifter och de luster man föddes med. Inte forma sig efter samhället och det som kollektivet anser vara rätt.
Boken kopplar inte detta till tex skönhetsideal där vi i dagens samhälle många av oss kan förlika oss med att den galenskap som pågår för att passa in i dessa ramar. Boken skrevs för 11 år sedan och tar upp de vardagliga ramarna som man föds in i.
Måste öva mig på det här med att uttrycka mig i skrift. Läs den i alla fall. Jag skickar gärna över min pocket.
Senaste boken handlar om en ung kvinna som bestämmer sig för att begå självmord pga. sin meningslösa och alldagliga liv. Hennes liv består av vardag och åter vardag, visst hon går ut och roar sig ibland och blir ibland förförd av en man. Men det liksom tuffar på, inget känns.
Kvinnan överlever försöker och läggs in på ett mentalsjukhus men bara några få dagar kvar att leva. På sjukhuset får man lära känna en scizofren kille, en frivilligt inlag kvinna som haft panikångestattacker nu blivit frisk men valt att stanna kvar i den trygga miljön på sjukhuset. Men man får också lära känna en kvinna som under vissa delar blir en mentor för Veronika. En kvinna som det första hon gör är att berätta en historia för Veronika om en hel by som blir förgiftad av galenskap genom det lokala vattnet. När kungen ser all galenskap och inser att han och hans hov är de enda som inte är galna bestämmer han sig för att också dricka galenskapens vatten.
Boken bygger på att galenskap är samma sak som annorlunda. Doktorn på mentalsjukhuset påstår att galenskapen är det man uppnår då man inte låter sig själv följa sin natur och att då naturen i sig skulle vara att följa sina drifter och de luster man föddes med. Inte forma sig efter samhället och det som kollektivet anser vara rätt.
Boken kopplar inte detta till tex skönhetsideal där vi i dagens samhälle många av oss kan förlika oss med att den galenskap som pågår för att passa in i dessa ramar. Boken skrevs för 11 år sedan och tar upp de vardagliga ramarna som man föds in i.
Måste öva mig på det här med att uttrycka mig i skrift. Läs den i alla fall. Jag skickar gärna över min pocket.
Bland jobb och annat
Sitter i köket och har just hittat min gamla kärlek "kings of convenience". Har varit ensam hemma i en och en halv vecka nu och liksom på nått undeligt sätt (måste vara åldern) så känns det mysigt att mamma och pappa ska komma hem igen. Blir liksom lätt ensamt och ändå så ska jag utsätta mig för att sätta mig själv i en etta på karlaplan i sthlm. Ah underbart skönt ska det bli, egen lägenhet i tre månader som bara är min eller nja egentligen inte.
Jag har nu duktigt nog lyckats knyta alla lösa trådar, slängt allt i en påse och slängt iväg, jobbar som fan för att hålla det så också. inte alltid lätt om man är jag. Jag har börjat städa ut min garderob för att minska på klädmängden och köpt nya kläder? det går liksom kanske inte ihop menmen.
Jag måste dock snart börja fundera på hur jag ska lösa min största svaghet - att höra av sig. Oh gud jag är så fruktansvärt dålig på att höra av mig. Får man skylla på att det är ärftligt? Eller kan man liksom gå en kurs? Studicirkel kanske?
Jag har nu duktigt nog lyckats knyta alla lösa trådar, slängt allt i en påse och slängt iväg, jobbar som fan för att hålla det så också. inte alltid lätt om man är jag. Jag har börjat städa ut min garderob för att minska på klädmängden och köpt nya kläder? det går liksom kanske inte ihop menmen.
Jag måste dock snart börja fundera på hur jag ska lösa min största svaghet - att höra av sig. Oh gud jag är så fruktansvärt dålig på att höra av mig. Får man skylla på att det är ärftligt? Eller kan man liksom gå en kurs? Studicirkel kanske?
söndag 4 oktober 2009
Blandat från intryck
Kvällens slut, jag tar en dusch för att ta bort det gamla och ha en ny morgondag. Det är lätt att fastna i nedslående tankar. Att vara ung och osäker, kan ses som ett nederlag. Jag är ung och förändringsvillig istället då? Men idag vände och vred jag på det rätt. När du inte ser min potential, när du omedvetet slår ner på mig kan du glömma mig. Jag finns då inte kvar som ett alternativ för dig. Att komma fram till det som är rätt för mig, att komma fram till det som stärker mig. En vän för mig skulle sagt det jag istället såg det som. Tack för det. I sin absoluta frånvaro och omedvetenhet så kan jag plocka fram dig. Precis du som finns där för mig. Du som skulle finnas där om jag ringde. Du som kan säga till mig i mitt huvud i min frånvaro att jag tänker som en ”idiot”. Tack för att jag får ha dig i mitt huvud ibland.
'
'
'
Under denna helg har jag varit på SV:s förbundsstämma. Innan stämman började försökte jag samla vad som skulle vara intressant för mig, vad skulle väcka min glöd? Jag kom inte fram till något specifikt egentligen. Väl på stämman fascineras jag av strukturerna, diskussionerna och de människor som deltar. Jag finner ett intresse i processen. Tanken gick inte att undvika; de människor i min vänskapskrets som inte fått möjlighet till demokratin och organisationsskolan vad skulle deras roll vara i detta? Första slutsats hamnade någonstans i förbannat tråkigt och förvirrande. Jag har fått gå en skola utan akademiska poäng och bekräftad utveckling. Denna mening började med ”jag har lärt mig” att fortsätta den vore vansinnigt och det är det som är vansinnigt. Galet otroligt fantastiskt. Någonstans i det sammanfattar jag känslan.
'
'
'
Under denna helg har jag varit på SV:s förbundsstämma. Innan stämman började försökte jag samla vad som skulle vara intressant för mig, vad skulle väcka min glöd? Jag kom inte fram till något specifikt egentligen. Väl på stämman fascineras jag av strukturerna, diskussionerna och de människor som deltar. Jag finner ett intresse i processen. Tanken gick inte att undvika; de människor i min vänskapskrets som inte fått möjlighet till demokratin och organisationsskolan vad skulle deras roll vara i detta? Första slutsats hamnade någonstans i förbannat tråkigt och förvirrande. Jag har fått gå en skola utan akademiska poäng och bekräftad utveckling. Denna mening började med ”jag har lärt mig” att fortsätta den vore vansinnigt och det är det som är vansinnigt. Galet otroligt fantastiskt. Någonstans i det sammanfattar jag känslan.
onsdag 30 september 2009
Uppfyllande profetia?
Sitter just nu på ett fik i en stad i väst, Göteborg. Idag på förmiddan har jag och Joakim Lundqvist gästspelat på en eu-konferens för folkbildningsförbund. Vi satt med i en panel som pratade om ungas påverkan och möjlighet till engagemang och egna initiativ. Efter seminariumet är klart ringer Emil och berättar om en artikel i metro han tycker jag borde läsa. Väl på spårvagnen plockar jag upp metro och läser ännu en gång om hur media framställer unga människor som inkompetenta och lata. Människor som får saker serverade på ett silverfat och inte behöver kämpa för något. För när de väl får möjligheten till en sysselsättning då gör man arbetsgivaren en tjänst.
Är det så?
För mig är det inte så. När jag var tolv år började min produktivitet, min kreativitet och mitt engagemang bedömas. Var jag bra nog eller inte? När jag var 15 år fick jag problem, jag var inte bra nog. Mina mattekunskaper var inte tillräckligt utvecklade, inte för att jag hade skolat i mellanstadiet eller för att min lärare var dålig eller för att mina föräldrar skilde sig. Jag hann bara inte med. Resultatet blev ångestfyllda kvällar där jag fick plugga in kunskap jag inte förstod.
Jag gick ut högstadiet med knappt g i matte men så pass bra betyd i övrigt att jag kunde läsa precis det jag ville. I gymnasiet gick jag en studieförberedande linje som heter ledarskapsprogrammet. Jag var en mönsterelev med bra betyg och äntligen förstod jag det här med matte. Det föll liksom på plats, tid och eftertanke hade gjort att kunskapen hade fallit på plats. Jag gick ut gymnasiet med betyg jag är stolt över, med betyg min familj är stolt över.
Artikeln jag läste idag:
..gav mig en tankeställare, media fortsätter att framställa unga människor som lata och oproduktiva. Många svars kommentarer till denna artikel handlar om att inte dra alla över en kam, att inte skulle allt på de unga när det är vuxna som måste ta ansvar, att dagens unga är bortskämda, att unga har ett för bra skyddsnät med a-kassa, studiebidrag och pengar från föräldrar.
Unga människor är en utsatt samhällsgrupp?
Unga flickor är överpresterande. De slutar sova, bantar, skär sig i armarna och mår psykiskt dåligt varje dag för att de aldrig lyckas tillräckligt bra. De sätter sjukt höga förväntningar på sig själv för att uppnå till ideal. Vilka ideal vet jag inte. Kanske är det modemodellen på modemagasinets framsidor, kanske är det den åtråvädra karriären som framgångsrik kvinna i arbetslivet, kanske är det en vårdande moder de blivit uppfostrade av. Kanske är det alla? Ser du en lösning på hur man ska kunna vara alla samtidigt? De gör inte unga duktiga flickor heller?
Unga människor får saker serverade?
Dagens unga har mer möjligheter än guldålderns 40-talister som gick ut skolan med konjunkturtopp och fullt med jobbplatser. Jag tänker såhär. EU-medlemsskap och fria resemöjligheter världen över. Du kan resa och se världen, du kan upptäcka nya kulturer, du kan resa på en weekend i paris eller vandra längs roms gator och torg för under tusen kronor. Informationsflödet och påverkansmöjligheterna är enorma. Internet är en kunskapskanal utan slut, sociala forum med interaktivitet och samhällspåverkan finns det en uppsjö av. Möjligheter till möten. Dagens generations unga har pumpats med att du kan göra vad du vill, allt fler svennes blir karriärister, miljonärer, herrgårdägare. Allt fler flyttar utomlands, allt fler skapar sina egna jobb med precis den sysselsättning som man själv vill. Dagens unga kan välja precis vad de vill göra, de kan välja att sysselsätta sig med det man brinner för. Du kan bara du vill tillräckligt mycket och söker efter vägen tillräckligt länge. Men hur lätt är det att hitta den röda tråden då man är blind? Utan verktyg, utan det brinnande engagemanget eller tron på sig själv hur ska man då bli en utvecklad framgångsrik individ?
Just det unga människor är lata, oproduktiva och inkompetenta.
Hur ska man kunna bli en utvecklad, framgångsrik och välmående individ?
’..unga människor är lata, oproduktiva och inkompetenta?’
Är det verkligen så?
Är det så?
För mig är det inte så. När jag var tolv år började min produktivitet, min kreativitet och mitt engagemang bedömas. Var jag bra nog eller inte? När jag var 15 år fick jag problem, jag var inte bra nog. Mina mattekunskaper var inte tillräckligt utvecklade, inte för att jag hade skolat i mellanstadiet eller för att min lärare var dålig eller för att mina föräldrar skilde sig. Jag hann bara inte med. Resultatet blev ångestfyllda kvällar där jag fick plugga in kunskap jag inte förstod.
Jag gick ut högstadiet med knappt g i matte men så pass bra betyd i övrigt att jag kunde läsa precis det jag ville. I gymnasiet gick jag en studieförberedande linje som heter ledarskapsprogrammet. Jag var en mönsterelev med bra betyg och äntligen förstod jag det här med matte. Det föll liksom på plats, tid och eftertanke hade gjort att kunskapen hade fallit på plats. Jag gick ut gymnasiet med betyg jag är stolt över, med betyg min familj är stolt över.
Artikeln jag läste idag:
..gav mig en tankeställare, media fortsätter att framställa unga människor som lata och oproduktiva. Många svars kommentarer till denna artikel handlar om att inte dra alla över en kam, att inte skulle allt på de unga när det är vuxna som måste ta ansvar, att dagens unga är bortskämda, att unga har ett för bra skyddsnät med a-kassa, studiebidrag och pengar från föräldrar.
Unga människor är en utsatt samhällsgrupp?
Unga flickor är överpresterande. De slutar sova, bantar, skär sig i armarna och mår psykiskt dåligt varje dag för att de aldrig lyckas tillräckligt bra. De sätter sjukt höga förväntningar på sig själv för att uppnå till ideal. Vilka ideal vet jag inte. Kanske är det modemodellen på modemagasinets framsidor, kanske är det den åtråvädra karriären som framgångsrik kvinna i arbetslivet, kanske är det en vårdande moder de blivit uppfostrade av. Kanske är det alla? Ser du en lösning på hur man ska kunna vara alla samtidigt? De gör inte unga duktiga flickor heller?
Unga människor får saker serverade?
Dagens unga har mer möjligheter än guldålderns 40-talister som gick ut skolan med konjunkturtopp och fullt med jobbplatser. Jag tänker såhär. EU-medlemsskap och fria resemöjligheter världen över. Du kan resa och se världen, du kan upptäcka nya kulturer, du kan resa på en weekend i paris eller vandra längs roms gator och torg för under tusen kronor. Informationsflödet och påverkansmöjligheterna är enorma. Internet är en kunskapskanal utan slut, sociala forum med interaktivitet och samhällspåverkan finns det en uppsjö av. Möjligheter till möten. Dagens generations unga har pumpats med att du kan göra vad du vill, allt fler svennes blir karriärister, miljonärer, herrgårdägare. Allt fler flyttar utomlands, allt fler skapar sina egna jobb med precis den sysselsättning som man själv vill. Dagens unga kan välja precis vad de vill göra, de kan välja att sysselsätta sig med det man brinner för. Du kan bara du vill tillräckligt mycket och söker efter vägen tillräckligt länge. Men hur lätt är det att hitta den röda tråden då man är blind? Utan verktyg, utan det brinnande engagemanget eller tron på sig själv hur ska man då bli en utvecklad framgångsrik individ?
Just det unga människor är lata, oproduktiva och inkompetenta.
Hur ska man kunna bli en utvecklad, framgångsrik och välmående individ?
’..unga människor är lata, oproduktiva och inkompetenta?’
Är det verkligen så?
tisdag 8 september 2009
Misslyckat uppdrag
Long time no see.
Nu sitter jag hemma vid köksbordet i Umeå och har kommit hem från ännu en stockholmsvistelse. Idag har jag haft möte med vi ungas distriktsstödskonsulent på förmiddagen. Vi träffades på Anna Whitlock och gick igenom de flesta dokument som behövs för mitt och fias gemensamma arbete kring distriktsstöd. Snabbt och effektivt var det avverkat och vidare mot aspudden och vinterviken som var mitt slutmål.
Jag skulle gå på mitt första ordförandenätverksmöte.
Vi var ett tjugotal ordföranden från olika ungdomsorganisationer och detta är den obligatoriska första träffen. God lunch och trevligt sällskap kan det bli bättre?
Nej men det kan bli sämre. Jag insåg för första gången att jag har ett problem (läs en av många första gånger). Jag har länge varit medveten om att jag har spindelfobi men detta var första gången det blev ett hinder ja första gången det blev ett problem, en begränsning i min vardag.
Till historien.
Lunch och trevligtheter, kaffe, presentationer, diskussioner, nätverkande, fika, kaffe osv.
Paus och toalettbesök. Fine inget problem med det om det inte hade varit för att vi var i vintervikens trädgårdar! Stockholms mysigare och charmigaste ställe med lummiga lundar och pitoreska små skul. Samt..bajamajor.
Fräscha bajjamajor som sköts om och utan "fleraveckorsfestivalbesökaresomskitarner" dock kanske de var till och med fräscha för det fanns liksom de som tyckte det var helt okej att bo i bajjamajorna.
Spindlarna.
Va gör man?
För mig så hade det lika gärna kunnat vara en tarantella som satt i hörnet och mös i sitt "lilla" nät. Det fanns tom en som var stor med vita prickar på - it will haunt me forever.
Jag kunde helt enkelt inte gå in och stänga dörren om mig...
så jag höll mig ända tills jag kom till centralen och fick fortfort växla pengar gå på toa och springa som en tok till min flygbuss på fem minuter.
Vet egentligen inte riktigt vars jag vill komma med det här men det var liksom en väldigt obehaglig känsla. Inte nog med att spindlarna skrämde livet ur mig och gav mig rysningen så kände jag mig fruktansvärt konstig och annorlunda. Det var ju inte direkt så att jag i den nya grupp jag befann mig i ville dra upp hela mitt liv om spindelfobi och verklig lägga fram mig själv som freak. Fruktansvärt töntig fobi om inte annat. Så jag gick och tryckte på min rädsla inom mig hela dagen utan nån att prata med det om så nu har jag skrivit ett blogginlägg istället.
Nu sitter jag hemma vid köksbordet i Umeå och har kommit hem från ännu en stockholmsvistelse. Idag har jag haft möte med vi ungas distriktsstödskonsulent på förmiddagen. Vi träffades på Anna Whitlock och gick igenom de flesta dokument som behövs för mitt och fias gemensamma arbete kring distriktsstöd. Snabbt och effektivt var det avverkat och vidare mot aspudden och vinterviken som var mitt slutmål.
Jag skulle gå på mitt första ordförandenätverksmöte.
Vi var ett tjugotal ordföranden från olika ungdomsorganisationer och detta är den obligatoriska första träffen. God lunch och trevligt sällskap kan det bli bättre?
Nej men det kan bli sämre. Jag insåg för första gången att jag har ett problem (läs en av många första gånger). Jag har länge varit medveten om att jag har spindelfobi men detta var första gången det blev ett hinder ja första gången det blev ett problem, en begränsning i min vardag.
Till historien.
Lunch och trevligtheter, kaffe, presentationer, diskussioner, nätverkande, fika, kaffe osv.
Paus och toalettbesök. Fine inget problem med det om det inte hade varit för att vi var i vintervikens trädgårdar! Stockholms mysigare och charmigaste ställe med lummiga lundar och pitoreska små skul. Samt..bajamajor.
Fräscha bajjamajor som sköts om och utan "fleraveckorsfestivalbesökaresomskitarner" dock kanske de var till och med fräscha för det fanns liksom de som tyckte det var helt okej att bo i bajjamajorna.
Spindlarna.
Va gör man?
För mig så hade det lika gärna kunnat vara en tarantella som satt i hörnet och mös i sitt "lilla" nät. Det fanns tom en som var stor med vita prickar på - it will haunt me forever.
Jag kunde helt enkelt inte gå in och stänga dörren om mig...
så jag höll mig ända tills jag kom till centralen och fick fortfort växla pengar gå på toa och springa som en tok till min flygbuss på fem minuter.
Vet egentligen inte riktigt vars jag vill komma med det här men det var liksom en väldigt obehaglig känsla. Inte nog med att spindlarna skrämde livet ur mig och gav mig rysningen så kände jag mig fruktansvärt konstig och annorlunda. Det var ju inte direkt så att jag i den nya grupp jag befann mig i ville dra upp hela mitt liv om spindelfobi och verklig lägga fram mig själv som freak. Fruktansvärt töntig fobi om inte annat. Så jag gick och tryckte på min rädsla inom mig hela dagen utan nån att prata med det om så nu har jag skrivit ett blogginlägg istället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)