2014-01-05 22:17 Henderson House

Introduktionsdag har inneburit en trevlig lunch. En ganska rolig informationsföreläsning och en otroligt tråkig information om ekonomi som höll på alldeles för länge och inte berörde oss som internationella studenter.
Därefter var det registrering, vilket innebar mer papper angående visum etc. Men inga problem där.
Rundtur på campus som består av typ hela Ann Arbor, staden är verkligen en studentstad i dess rätta bemärkelse. Campus är stort med massa gamla byggnader, kommer förhoppningsvis kunna skaka fram lite bilder framöver.

Kvällen har spenderats på bio. 8 dollar om man är student, vilket blir typ 60-65 kronor. Så helt okej. Såg wild med Reese Witherspoon. Intressant film. Kan vara värd att se om man är på reflekterande livsödes humör. Annars skit i det, ingen större förlust ;)

Nu har jag fått duschen förklarad för mig så, dags för dusch och Downtons julspecial. Imorgon mer introduktion. Att komma in i tidszonen går rätt bra. Rätt trött 24/7 men det händer så mkt så man hinner inte riktigt tänka på det. För övrigt är det svinkallt här och blåsigt så -13 blir mer som -20.
Så tack mamma för de nya vinterskorna.

2014-01-05 14.55 Angell Hall

Sitter på en informations- föreläsning om ekonomi. Sjukt ointressant och totalt oviktigt för mig som internationell student. Men här är bilder på mitt rum och framförallt min gigantiska garderob :)

2014-01-05 10.50 Henderson House

....har sovit så sjukt gott i natt. Att vända på dygnet verkar gå bra hittills. Har till och med vaknat av mig själv halv tio vilket varit innan min väckarklocka ringt.
Skulle duscha i morse...fattar inte hur duschen funkar. Så idag blev det hårband och hårspray istället. Suck.

2014-01-04 23.31 Henderson House

Klockan 13.30 tog jag en taxi från vandrarhemmet och begav mig mot min nya bostad. Mitt nya hem för 4 månader.

Hittills har jag väntat på att nån form av övernaturlig känsla av att vara här ska dyka upp. Det har inte riktigt hänt ännu. När jag kom med taxin in på Hill Street (som är gatan där jag bor) fick jag fjärilar i magen. Men inte så mycket mer känsla än så.

Vid ankomst fick jag den dåliga nyheten att två av de som skulle komma nya till huset inte kommer och jag är därmed den enda nya, plus att det blir två mindre personer i huset det positiva var att för 13 dollar mer så kan jag få ett dubbelrum för mig själv. Taget.
Så nu har jag ett eget rum som är dubbelt så stort som det jag egentligen skulle haft.

Vid ankomst fick jag direkt en introduktion av huset som är på 4 våningar. Källare med tvättstuga, datorrum och matförvaring. Bottenplan har matsal, tv-rum, uppehållsrum och sen finns det ett tyst pluggrum nånstans också som jag glömt var det ligger men på bottenplan i alla fall, kanske i källaren.. allt är väldigt nytt. Resterande två våningar är sovrum, badrum och duschar.

Hittills har jag gjort sönder ett kastrullock av glas och det hamnade såklart i avfallskvarnen så nu har jag orsakat att en av diskhoarna inte kan användas. Bra jobbat jag :/
Dock är hon som är "resident director" hur gullig som helst, världens omtänksammaste och sociala människa ever. Hon bor i huset, pluggar och ansvarar för samordningen i huset etc.

Då jag saknade lite grejer till mitt rum, typ täcke och kudde, så åkte vi iväg till en affär. Högst oklart var det skulle va men allt klarnade när vi kom dit, det var lite grann som ett Ica Maxi fast 3 gånger mer. Väl vid kuddarna så inser jag att shit det här går ju inte, kuddarna är ju jätte breda, alltså som två kuddar bredvid varann fast det är en. Sen täcke, vad som finns är överkast fast fodrade och mjuka. För i USA använder man typ inte täcken som vi gör... suck.
Snart ska jag testa denna nya form av täcke och min mega kudde. Kudden är jag iof mest lycklig över, no hard feelings där.

Imorgon introduktionsdag.

2014-01-03 23.24 Detroit Hostel

Nu är jag på vandrarhemmet, förmodligen dödstrött även om det inte känns än. Efter en 30 min försening åkte jag vidare mot Detroit. Matt, härmed kallad den vänlige amerikanen, hämtade upp mig på flygplatsen med bil.
Middag på Slows, ostdränkt kyckling på hamburgerbröd. Mkt amerikanskt, helt okej.

Vandrarhemmet är otroligt mysigt, ett kick-start ställe med Detroits historia på väggarna.

...god natt (05.35 svensk tid)

2015-01-03 14.00 (lokal tid) Chicago, O’Hare flygplats

Jag har just landat.

Känner mig smygsvettig, kvav, torr och mosig. Måste komma ihåg till nästa långresa att packa deo, mascara, ombyte och hudkräm. Herregud smörjde in mig två gånger i ansiktet i morse, räckte uppenbarligen inte. 

Flygresan, som jag råkat boka i någon form av ”medelklass” bjöd på kudde, extra benstöd samt ett kit med tandborste, öronproppar och ögonbindel. Så för att försöka minska min känsla av ofräschhet så har jag i alla fall borstat tänderna. 
Har hunnit med tre filmer, en tupplur och två måltider. Blev glatt överraskad när Jonathan Troppers filmatiserade bok "This is were I leave you" fanns med i film-utbudet. 

Efter att funderat länge och väl på om jag skulle deklarera min torkade frukt som mat. Kom jag till slut fram till att det var lika bra att inte deklarera någonting. 

Väl av planet var det att lämna in alla papper i tullen, scanna fingrarna och snacka med tullvakten om hur ingen gifter sig i Sverige längre. Den underliggande meningen var att min bana som arbetande kvinna berodde på att ingen gifter sig i Sverige längre… free spirit svarade jag. 

Flygplatsen är tråkig. Förmodligen eftersom jag nu bytt från en internationell resa till en inrikes. Om jag måste känna efter börjar jag känna mig riktigt mosig. Inser nu att jag varit uppe sen 06.45 och att klockan hemma börjar bli halv tio. 

Blir en skön tupplur på planet. 

Jo, här regnar det och är 0-gradigt.

Beirut i mina bilder (från 2012)

Till Libanon, Beirut så tog jag med mig vår älskade Olympus OM10. En kamera som vi fått låna av Thoms föräldrar. Jag tycker den är precis lagom komplicerad. Den 22-26 oktober så var jag i Beirut, det var veckan efter Wissam al-Hassan dog i en bilbomb. al-Hassan var en högt uppsatt man inom den libanesiska säkerhetstjänsten. 

Självklart märkte vi av efterskalven av denna händelse men vi märkte också av ett fantastisk samhälle med otroligt fina människor. 

Vi var ute och åt med studentförbundet för partiet "Libanese forces", de insisterade på en måltid med fler olika sorters meze i två omgångar plus efterrätt. Mat är precis som hos oss en av de viktigaste samlingspunkterna när det gäller socialt utbyte och ofta äter man länge. 

Här är min första middag som jag och Veronica var ute och åt måndagen då jag kom ner. 

Veckan spenderades med att träffa Rania och vår samarbetsorganisation YAP. Här är vi på deras kontor. De har just tryckt upp flera informationsböcker om Palestina för att sprida information om situationen palestinier lever i idag i Libanon. 

Deras kontor låg i ett fint område. Vi bodde i samma område och det heter Hamra. 

VI såg av många byggkranar och det märktes att man satsade på att bygga upp staden och bygga nytt. Dock så finns det ingen normal libanes som kan köpa någon av de nya lägenheterna i Beriut. De som byggs är nämligen lyxlägenheter på flera kvadrat och köps oftast av rika utlänningar. 

Även om vi bodde i ett välstädat område med många hotell och kontor så kunde vi ändå blicka ut över hustaken och se många raserade hus. Många hus byggs inte heller helt klart för då slipper byggarbetarna betala skatt för husen. Ett fenomen som man kan se i rätt många länder kring medelhavet i och för sig.

Detta hur tyckte jag bara var helt fantastiskt fint. Men också lite sorgligt för att se hur det förfallit och hur slitet det blivit efter alla oroliga år.