Uppfyllande profetia?

Sitter just nu på ett fik i en stad i väst, Göteborg. Idag på förmiddan har jag och Joakim Lundqvist gästspelat på en eu-konferens för folkbildningsförbund. Vi satt med i en panel som pratade om ungas påverkan och möjlighet till engagemang och egna initiativ. Efter seminariumet är klart ringer Emil och berättar om en artikel i metro han tycker jag borde läsa. Väl på spårvagnen plockar jag upp metro och läser ännu en gång om hur media framställer unga människor som inkompetenta och lata. Människor som får saker serverade på ett silverfat och inte behöver kämpa för något. För när de väl får möjligheten till en sysselsättning då gör man arbetsgivaren en tjänst.

Är det så?

För mig är det inte så. När jag var tolv år började min produktivitet, min kreativitet och mitt engagemang bedömas. Var jag bra nog eller inte? När jag var 15 år fick jag problem, jag var inte bra nog. Mina mattekunskaper var inte tillräckligt utvecklade, inte för att jag hade skolat i mellanstadiet eller för att min lärare var dålig eller för att mina föräldrar skilde sig. Jag hann bara inte med. Resultatet blev ångestfyllda kvällar där jag fick plugga in kunskap jag inte förstod.
Jag gick ut högstadiet med knappt g i matte men så pass bra betyd i övrigt att jag kunde läsa precis det jag ville. I gymnasiet gick jag en studieförberedande linje som heter ledarskapsprogrammet. Jag var en mönsterelev med bra betyg och äntligen förstod jag det här med matte. Det föll liksom på plats, tid och eftertanke hade gjort att kunskapen hade fallit på plats. Jag gick ut gymnasiet med betyg jag är stolt över, med betyg min familj är stolt över.

Artikeln jag läste idag:

..gav mig en tankeställare, media fortsätter att framställa unga människor som lata och oproduktiva. Många svars kommentarer till denna artikel handlar om att inte dra alla över en kam, att inte skulle allt på de unga när det är vuxna som måste ta ansvar, att dagens unga är bortskämda, att unga har ett för bra skyddsnät med a-kassa, studiebidrag och pengar från föräldrar.

Unga människor är en utsatt samhällsgrupp?

Unga flickor är överpresterande. De slutar sova, bantar, skär sig i armarna och mår psykiskt dåligt varje dag för att de aldrig lyckas tillräckligt bra. De sätter sjukt höga förväntningar på sig själv för att uppnå till ideal. Vilka ideal vet jag inte. Kanske är det modemodellen på modemagasinets framsidor, kanske är det den åtråvädra karriären som framgångsrik kvinna i arbetslivet, kanske är det en vårdande moder de blivit uppfostrade av. Kanske är det alla? Ser du en lösning på hur man ska kunna vara alla samtidigt? De gör inte unga duktiga flickor heller?

Unga människor får saker serverade?

Dagens unga har mer möjligheter än guldålderns 40-talister som gick ut skolan med konjunkturtopp och fullt med jobbplatser. Jag tänker såhär. EU-medlemsskap och fria resemöjligheter världen över. Du kan resa och se världen, du kan upptäcka nya kulturer, du kan resa på en weekend i paris eller vandra längs roms gator och torg för under tusen kronor. Informationsflödet och påverkansmöjligheterna är enorma. Internet är en kunskapskanal utan slut, sociala forum med interaktivitet och samhällspåverkan finns det en uppsjö av. Möjligheter till möten. Dagens generations unga har pumpats med att du kan göra vad du vill, allt fler svennes blir karriärister, miljonärer, herrgårdägare. Allt fler flyttar utomlands, allt fler skapar sina egna jobb med precis den sysselsättning som man själv vill. Dagens unga kan välja precis vad de vill göra, de kan välja att sysselsätta sig med det man brinner för. Du kan bara du vill tillräckligt mycket och söker efter vägen tillräckligt länge. Men hur lätt är det att hitta den röda tråden då man är blind? Utan verktyg, utan det brinnande engagemanget eller tron på sig själv hur ska man då bli en utvecklad framgångsrik individ?

Just det unga människor är lata, oproduktiva och inkompetenta.
Hur ska man kunna bli en utvecklad, framgångsrik och välmående individ?
’..unga människor är lata, oproduktiva och inkompetenta?’

Är det verkligen så?