The return of the carton

för er som ibland tycker att jag inte gör så mkt på mitt jobb så kan jag ju berätta varför. nu är klockan 23.12 och jag klev upp för att börja jobbet kl. 22.00, alltså jg betar av många timmar under få dagar. mkt taktiskt faktiskt (kanske inte alltid meningen menmen)

Jaha nu sitter man hemma i Umeå igen. Stundande halloween marskerad á la elin, tack och lov för att ordningen är återställd så nån tar tag i alla galna, reltivt dryga tillställningarna igen. Ingen storslagen plan ännu av utklädnad men eftersom jag och Maja konstaterade att hälften av alla mina kläder skulle kunna passa till maskerad så känner jag mig inte särskild orolig.

Till saken och rubriken hör att nu är det dags. Kartongerna är fyllda igen och garderoben är tömt igen. Jepp det är dags att flytta. Det ser ut som ett slagfält och jag inser att eftersom jag inte ska flytta själv utan det ska en flyttfirma göra så måste jag nu alltså packa en väska med kläder, inte för att resa utan till att vara hemma. Mkt omvänd förvirrande ordning där men så är det iaf. Det jag vill komma till är att det är drygt som fan. Jättedrygt. Blä..

Hösten - en grubblares tid

1 h senare då jag promenerat mig hem genom gamliaskogen på alla stigar som tycktes aldrig leda rätt. fick mig att tänka på den höst 2007 då jag tog denna bild fast i Obbola. då grubblade jag över att lämna min trygga barndom och flytten in till stan..nu grubblar jag över annat.

Ensam lördag

Matfantasin är på full nivå. Eller "Hokus-Pokus" som nån annan skulle sagt.

Dörrar

Att flytta eller inte flytta?

Senaster veckorna i lägenheten så har vi inte haft några dörrar. Trevligt nog så passade mina föräldrar på att resa bort i samma veva. Det kan tilläggas att jag inte direkt bjöd hem okända människor då heller:
- ehm jag tänkte gå på toa var ligger den?
- i hallen..
- ehm var är dörren?!
- jaha, nej vi har ingen
Nu har vi fått dörrar, vita fina och nylackade. Dock så kan man ju glömma sådant som handtag. Helt meningslöst med dörrar utan handtag, de går ju inte att stänga! När min "upptagen-med-hundra-andra-grejer-pappa" fixade fram några handtag så har jag spenderar allt fler stunder med att stirra på en vit dörr ha ett metallvred i handen och en fyrkantig metallkolv på andra sidan. Två dagar senare (idag) har vi äntligen fått både lås och fastskruvat handtag på toaletten.

Välkommen på besök.

Idag

Nu när jag jobbat med mitt "nya" "jobb" i tre månader så börjar fler och fler av mina nära fråga:
- "va fan gör du egentligen?"

Ledtråd 1:
http://www.viunga.se/bloggar/vi-ungas-ordforandeblogg-1


Men som vanligt med mitt liv numera så är jag rätt mkt i sthlm. Sitter just nu på nordic Sea Hotel, vasaplan 4. Det är underbart, kan inte bli bättre. Jag kliver upp kl. 07.00 för att äta frukost med med kära syster...går Tillbaka till hotellrummet och lägger mig och sover igen!
Jag är helt i extas, fatta! sova-gott-sängar blandat med asnice frukost och bara brabrabra.

Hur som helst så har jag vart i sthlm sen i måndags, hade lunchträff med sveriges ungdomsråd. Fick lite kontorstid sen hade jag möte med två ur styrelsen för att planera dagordning till nästa möte. tisdag hade jag bara kontorstid. onsdag arbetsmöte med Katarina (vi ungas förbundssekreterare). Torsdag ringa massa samtal till viktiga personer i vi unga (och shoppa liite).


Ledtråd 2:
http://viunga.se/kontakt/forbundskansliet

Rost är vackert

Tack för ikväll.

Jag började kvällen med att plocka upp den som var lagrat, inte lagrat som en möglig brödskiva utan mer som en god ost. Precis sådär som förut och lika bra.

Fantastiskt bra vardagskväll.

Sen får jag ett samtal och på tal om lagrat så skulle detta då kanske vara som ett gammalt vin.

Lika bra som olagrat som lagrat om inte lite bättre.

Ikväll har jag fått laga mat åt min Frida och därefter färgat hår. Jag har fått lyssna på när erik svurit över proppskåp (alltid lika roligt åt någon annans förtret) och fått äta god kladdkaka.

Jag har hunnit ta en öl på olles, fått fira en liten del av kär kollegas födelsedag och träffat gammal kärlek med vänner. Är det så men var det trevligare förr?

Evig, gammal första kärlek. Det är tur att jag har mina pk uttryck så du slipper bryta näsbenet på mig och det är trevligt att gammal kärlek kan ta fram "pojken" hos nu "vuxna" män.

Veronika bestämmer sig för att dö

Igårnatt nångång efter midnatt så lästa jag ut en till bok av Paulo Coelho, en författare som på senare tid blivit min favoritförtattare. Både för att han ett fantstiskt sätt att skriva på. Han skriver om platser och samhällen som jag aldrig upplevt men på samma sätt så känns allt han skriver så verkligt, nära och lyckas alltid träffa den där nerven som gör att man berörs, mycket.

Senaste boken handlar om en ung kvinna som bestämmer sig för att begå självmord pga. sin meningslösa och alldagliga liv. Hennes liv består av vardag och åter vardag, visst hon går ut och roar sig ibland och blir ibland förförd av en man. Men det liksom tuffar på, inget känns.

Kvinnan överlever försöker och läggs in på ett mentalsjukhus men bara några få dagar kvar att leva. På sjukhuset får man lära känna en scizofren kille, en frivilligt inlag kvinna som haft panikångestattacker nu blivit frisk men valt att stanna kvar i den trygga miljön på sjukhuset. Men man får också lära känna en kvinna som under vissa delar blir en mentor för Veronika. En kvinna som det första hon gör är att berätta en historia för Veronika om en hel by som blir förgiftad av galenskap genom det lokala vattnet. När kungen ser all galenskap och inser att han och hans hov är de enda som inte är galna bestämmer han sig för att också dricka galenskapens vatten.

Boken bygger på att galenskap är samma sak som annorlunda. Doktorn på mentalsjukhuset påstår att galenskapen är det man uppnår då man inte låter sig själv följa sin natur och att då naturen i sig skulle vara att följa sina drifter och de luster man föddes med. Inte forma sig efter samhället och det som kollektivet anser vara rätt.
Boken kopplar inte detta till tex skönhetsideal där vi i dagens samhälle många av oss kan förlika oss med att den galenskap som pågår för att passa in i dessa ramar. Boken skrevs för 11 år sedan och tar upp de vardagliga ramarna som man föds in i.
Måste öva mig på det här med att uttrycka mig i skrift. Läs den i alla fall. Jag skickar gärna över min pocket.

Bland jobb och annat

Sitter i köket och har just hittat min gamla kärlek "kings of convenience". Har varit ensam hemma i en och en halv vecka nu och liksom på nått undeligt sätt (måste vara åldern) så känns det mysigt att mamma och pappa ska komma hem igen. Blir liksom lätt ensamt och ändå så ska jag utsätta mig för att sätta mig själv i en etta på karlaplan i sthlm. Ah underbart skönt ska det bli, egen lägenhet i tre månader som bara är min eller nja egentligen inte.

Jag har nu duktigt nog lyckats knyta alla lösa trådar, slängt allt i en påse och slängt iväg, jobbar som fan för att hålla det så också. inte alltid lätt om man är jag. Jag har börjat städa ut min garderob för att minska på klädmängden och köpt nya kläder? det går liksom kanske inte ihop menmen.

Jag måste dock snart börja fundera på hur jag ska lösa min största svaghet - att höra av sig. Oh gud jag är så fruktansvärt dålig på att höra av mig. Får man skylla på att det är ärftligt? Eller kan man liksom gå en kurs? Studicirkel kanske?

Blandat från intryck

Kvällens slut, jag tar en dusch för att ta bort det gamla och ha en ny morgondag. Det är lätt att fastna i nedslående tankar. Att vara ung och osäker, kan ses som ett nederlag. Jag är ung och förändringsvillig istället då? Men idag vände och vred jag på det rätt. När du inte ser min potential, när du omedvetet slår ner på mig kan du glömma mig. Jag finns då inte kvar som ett alternativ för dig. Att komma fram till det som är rätt för mig, att komma fram till det som stärker mig. En vän för mig skulle sagt det jag istället såg det som. Tack för det. I sin absoluta frånvaro och omedvetenhet så kan jag plocka fram dig. Precis du som finns där för mig. Du som skulle finnas där om jag ringde. Du som kan säga till mig i mitt huvud i min frånvaro att jag tänker som en ”idiot”. Tack för att jag får ha dig i mitt huvud ibland.
'
'
'
Under denna helg har jag varit på SV:s förbundsstämma. Innan stämman började försökte jag samla vad som skulle vara intressant för mig, vad skulle väcka min glöd? Jag kom inte fram till något specifikt egentligen. Väl på stämman fascineras jag av strukturerna, diskussionerna och de människor som deltar. Jag finner ett intresse i processen. Tanken gick inte att undvika; de människor i min vänskapskrets som inte fått möjlighet till demokratin och organisationsskolan vad skulle deras roll vara i detta? Första slutsats hamnade någonstans i förbannat tråkigt och förvirrande. Jag har fått gå en skola utan akademiska poäng och bekräftad utveckling. Denna mening började med ”jag har lärt mig” att fortsätta den vore vansinnigt och det är det som är vansinnigt. Galet otroligt fantastiskt. Någonstans i det sammanfattar jag känslan.