I söndags genomförde vår hantverksförening en klädbytardag. Vi var ungefär 25 stycken och så sanslöst mkt kläder.
Jag kom hem med en kofta, två jeans, en klänning, en skjorta samt ett linne.
De som kom betalade 50 kr, lämnade in sina plagg och plockade med sig nya. Vi hade fixat fika och höll i två workshops.
Jag är extra stolt över mitt veganfika. Hittade på receptet själv och gjorde chokladpraliner och cakepops.
Just det hittade ett par superfina mysbyxor också.
Idag blir sista dagen i Beirut. Vi har haft workshop och utvärdering typ hela dagen. Libanon är ett väldigt 'grupperat' land med mkt negativ historia mellan olika grupper, både länder och religion. Det gör att politiken här är alltid infekterad.
Igår åt vi middag med Lebanese Forces studenter, de är konservativa grundade från en kristen grund. De har under de senaste 7 åren haft flera av sina ledare mördade. 22 assacins på 7 år tror jag de pratade om. De är anti-Syrien och känner att det är Syrien som varit bakom.
Det ger en rätt spänd stämning när de befinner sig på en workshop med partier som är pro-Syrien. Att dessutom många diskussioner blev på arabiska gjorde det inte lättare för våra workshopledare, de hade såklart den tillsammans med en person från en libanesiskt organisation också.
Ikväll har vi ätit middag med några vänner, vi åkte iväg och prövade fruktcoctails, åt på ett litet lokalt ställe. Sjöng i bilen och hade så roligt tillsammans. Det känns verkligen som att kvällen var ett perfekt absolut på en spännande resa.
Imorgon går vi en strandpromenad och köper med oss några souvenirer innan hemresan.
Beirut är verkligen underbart.
Dagen började med frukost. Nice frukost lite libanesiskt inspirerat med halloumi, syrad yoghurt, granatäpple etc.
Igår var vi och vandrade efter Hamra road ett område vi bor i som är nybyggt och turistigt. Där mitt på gatan ligger H&M, superflashigt precis som på drottninggatan. Kändes ytterst malplacerat. Men men det fanns ju också veromoda och jack&jones.
Dagen idag har vi spenderat med att gå igenom projektplanen för YAP, både utvärderat 2012 och tittat på 2013. Vi åt lunch vid havet (Medelhavet) och fick en promenad genom staden. Det är fortfarande samma syn, några nybyggda hus några fallfärdiga för de som bor här är det tydligt när de byggdes Ranja, från YAP, berättade att det där huset är från 40-talet, det från 80-talet etc.
Människor som bor och arbetar i Libanon har ingen möjlighet att överhuvudtaget spara pengar. De har dåligt vatten och elen fungerar bristfälligt. För vissa kostar det en halv månadslön att ha välfungerande el. Det är väldigt dyrt att köpa hus och lägenhet och egentligen är det utlänningar som bara har råd och priserna stiger. Som lösning åker väldigt många utomlands. De lever 180% över deras BNP idag. Dessutom byggs det massa nya lägenheter men bara lyxlägenheter på över 200 kvm.
Stämningen i Beirut är positiv, pubar är öppna, folk ser välmående ut. Har hittills bara sett en man på gatan. Dock såg vi nu barnarbete, en pojke som säljer blommor. De lever väl men över sina krediter och långsiktighet är inte en möjlighet i vardagen.
Idag är medelåldern för att gifta sig 32 för män och 34 för kvinnor. Människor har inte råd innan. Barn, eget boende etc. får vänta.
Till demonstrationerna så har de slutat. Vi fick en genomgång av den politiska situationen i Libanon i morse av Kamal men den skriver jag mer om sen.
Maten är fantastisk, vi åt massor av meze till middag och mums, jag skulle kunna äta libanesisk alla dar i veckan. Fick min väska idag också.
Framme i Beirut 17.00 på hotellets tak möter jag upp med Veronica. På flygplatsen blev jag mött av Kamal från YAP och en taxichaufför. Läget i landet hade brusat upp igen och det var några vägspärrar. Inga som vi stötte på. nu verkar det lugnare igen och förhoppningsvis när vi igång med schemat imorgon.
Staden är ömsom lyftkranar som sticker upp mellan renoverings- eller rivningsobjekt, hus som gapar tomma likt stora parkeringshus utan färg och fönster. Åh andra sidan är det storslagna hotell med stora blanka glasrutor, dina bilar på gatorna och till synes välmående människor.
När jag träffar Veronica berättar hon att hon fått höra att det är 30 min till Tripoli, en helt annan verklighet och vad som enligt nyheterna nästa blivit en krigszon.
I Beirut verkar det son att det är långt borta och inte påverkar tryggheten här är.
Jag hör minareter blandas med tutor från bilar. Trafiklagen verkas det tas lätt på, inga hastighetsskyltar och vägstreck är mer som riktlinjer än något man följer.
Vi har ätit god mat; halloumi, meze, vinbladsrullar och fått i oss från lokal öl som dracks med saltade kanter och citronsaft i botten. Värmen är härlig och rätt lagom såhär på kvällen.
Jag mår helt klart bra.
Eller ja mitt bagage är borta. Det stannade kvar i Paris. Jag hann med det snäva bytet mellan planen det gjorde inte väskan.
Får grejerna imorgon men måste då till flygplatsen igen.
Frida och Eric är på besök i helgen. Igår blev det klättring och middag ute där vi laddade upp med oktoberöl. Nu stan på Bianchi café. Eric går runt och pillar på varje cykel och upplyser oss andra om diverse växlar och kolfiber.
Ikväll taggar vi oktoberfest för hela slanten.
Igår var jag på höststädning på vår lägergård Åva. Vi hade och fint väder sol och lagom kallt. Överst på prislistan stod fixa ved. Så det blev att dra massa sly, såga upp slanor och köra med motorsågen på de träd vi kunde hitta som fallit.
Jag stod mest tiden och handsågade så idag har jag lagom träningsvärk i tricks och baksida lår med det beror nog mer på grenrensningen vi fick göra innan på pinnarna.
Åva är ett jättemysigt ställe mitt i skogen med bara några få solceller och vattenpump. Det ligger väldigt nära tyresta naturreservat.
...hoppas på att lyckas pyssla ihop en ny klänning till nästa helg :)
Men jag har redan börjat svära över chiffong tyget.
Jag funderar allvarligt på att sälja alla mina IKEA möbler..usch !
Speciellt efter henriksdal blev hon/hanriksdal också.
