Framme i Beirut 17.00 på hotellets tak möter jag upp med Veronica. På flygplatsen blev jag mött av Kamal från YAP och en taxichaufför. Läget i landet hade brusat upp igen och det var några vägspärrar. Inga som vi stötte på. nu verkar det lugnare igen och förhoppningsvis när vi igång med schemat imorgon.
Staden är ömsom lyftkranar som sticker upp mellan renoverings- eller rivningsobjekt, hus som gapar tomma likt stora parkeringshus utan färg och fönster. Åh andra sidan är det storslagna hotell med stora blanka glasrutor, dina bilar på gatorna och till synes välmående människor.
När jag träffar Veronica berättar hon att hon fått höra att det är 30 min till Tripoli, en helt annan verklighet och vad som enligt nyheterna nästa blivit en krigszon.
I Beirut verkar det son att det är långt borta och inte påverkar tryggheten här är.
Jag hör minareter blandas med tutor från bilar. Trafiklagen verkas det tas lätt på, inga hastighetsskyltar och vägstreck är mer som riktlinjer än något man följer.
Vi har ätit god mat; halloumi, meze, vinbladsrullar och fått i oss från lokal öl som dracks med saltade kanter och citronsaft i botten. Värmen är härlig och rätt lagom såhär på kvällen.
Jag mår helt klart bra.
Eller ja mitt bagage är borta. Det stannade kvar i Paris. Jag hann med det snäva bytet mellan planen det gjorde inte väskan.
Får grejerna imorgon men måste då till flygplatsen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar