om jag sa att det var snökaos i Sthlm i torsdag så är det inget jämfört med vad det var igår. Jag tog en lätt promenad genom Hammarbyhöjden och höll på att helt seriöst dö. Det blåste snöade och var egentligen inte ens speciellt kallt men ändå.
Jag har sagt det förut och säger det igen - Sthlm är en värdelös stad när det gäller väghållning på vintern.
Det sitter typ en snubbe på vägkontoret och säger "Äsch det smälter säkert bort under natten". Men det gör det inte, för det kommer bara mera!
Mkt mysigt i vanliga fall dvs. i en nordlig ort som ex. Umeå där det är något naturligt och alla tar det med ro. Men här har typ massivt snöfall samma effekt som terrordåd på tunnelbanan. Det är liksom exotiskt och spännande på samma gång som det inger en panik. Och det smittar i Umeå förundran och en fantastisk längtan av att få bara kasta sig i det härliga, fluffiga vita. i Sthlm panik, avsky och villrådighet om vad en ska göra med allt det där..ja vad det nu är..kallt och blött och vitt.
Inser nu att jag snart borde byta namn på min blogg till typ: "en pessimistisk Umeåbo i Sthlm, som bara jämför städerna i minst varannat inlägg"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar