torsdag 15 april 2010

Mumford and Sons

Det är måndag och jag har hunnit vara på kontoren halva dagen. Sen möter Thom upp mig inne i centrum och vi tar en lunch. Åker hem och bara slöar inser att klockan sprang iväg och det är dags att i panik, duscha, laga mat, dricka en drink, sminka sig, klä om osv.osv.
Detta med att vara tidsoptister x2 har börjat visa sig vara stressigt.

Efter att ha tagit tunnelbanan till slussen och ringt två vänner innan vi överhuvudtaget hittade till debaser så mötte Jonas upp oss. Väl i kön inser jag att jag har inte med mig mitt leg!
Ingen legkoll i dörren och vi gled in, hängde in saker i garderoben, sprang på toa och när jag ska köpa en öl i baren är mina 350 kronor spårlöst borta. Jag har tappat alla mina kontanter som dessutom var matpengar för denna månaden!
Efter att varit nära gråten och surat men bara lite går vi och ser förbandet.
Av någon anledning jag inte kommer ihåg stoppar jag ner handen i bhn och där ligger mina pengar. 350 kronor återfunnet och jag hinner iaf köpa en öl.

Placerade mitt i publikhavet står en förväntansfull trio och lyssnar till den extremt ointressanta högtalarmusiken. Efter att ha kollat på klockan otaliga gångar alla av oss så blir det som vi förväntat oss. Fyra killar från london kliver in på sen och ett lyckorus sprider sig i kroppen. Förväntasfullt väntar jag på de första tonerna och det är lika klockrent som på albumet fast tusen gånger bättre.
Att se det där bandet live, bandet som lyssnats på intensivt senaste tiden, bandet som är så färskt att du inte hunnit knyta känslor eller händelser mer än bara dina egna, ingen radio som förstört, ingen film som satt fejkade känslor.
Utan bara din egna.
Att det dessutom är en band där vi alla kunde slå vad om att snart, snart är de världsstjänor och egoistiskt nickade vi alla för oss själva, vi såg den första sverige spelningen.
Lika klockrent som på skivan, lika säker stämsång som att de sklle varit playback men med gyllene riktiga toner som kom från en riktig person och inte en högtalare.
Vackert och äkta - tack för att jag fick dela den stunden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar