Deeptalk

Matilda, glass och en soffa ja det är kanske allt som behövs?
Hur som solen sken i morse och mitt humör hade väl stigit i graderna lite. Nu snöar det stora flingor men det stör mig fortfarande att det inte är lika stor charm med snö här som där.

Sluta tänka så mkt, ja men hur vet man när man tänker för mkt respektive när man ignorerar viktiga signaler? Klurigt det där men det brukar ju visa sig tillslut.

Hur som tror min stora bitterhet ligger i att jag för en gång skull är så pank så att jag verkligen känner mig fattig. Min ekonomi hindrar mig. Mew. Det suger. Fast jag tänker definitivt försöka ignorera det..dvs. efter jag gjort en budget.

Efter tre månader inser jag att det jag saknar mest är alla puckon där hemma. Seriöst?
Man skulle ju kunna tro att jag insett det tidigare men det är liksom nu jag kommit på vilken betydelse och energi umgängeskretsen haft. Hmm..det är lustigt det där..men fab på alla sätt.

Februari jag ska döda dig

.. och just precis rätt min positiva produktivitetspepp funkar inte.

Januari

Seriöst?! Varför är januari så opeppigt.
Jag ska bli soffmonster och typ säga upp mig från livet. Tyvärr är mitt liv ett pet-stör-monster just nu och vägrar lämna mig ifred. Önskar man inte alltid att man liksom kunde stänga in och aldrig måsta se till sånna ting. Urk..
Vadan denna bitterhet? Seriöst, vad vill den mig?!

Back in businesstown

Jaha så var man tillbaka i sthlm igen, fyra dagar i umeå och bittrare än nånsin för att måsta åka hem.
Landade på arlanda och blev fokuserad, insåg att jag var skadad.

Klev in genom lägenheten, packade upp. Insåg att även om man landar åtta så innebär det att man inte är klar för än tio. Vilket innebar praktiskt taget att slänga sig i sängen direkt.

Hur som så måste jag försöka hålla kvar något slags fokus då det är betydligt mer att göra inför stundande styrelsemöten och diverse annat.

Flytt till exempel, jättekul att flytta och få packa ihop och få packa upp, komma till ett nytt ställa och få pröva på något nytt. Dock är det inte riktigt lika kul då jag måste flytta på måndag utan hjälp för alla jobbar, får besök, har ingen soffa och vet knappt om jag har köksredskap att tillgå..vi får se hur det går men jag börjar tappa tron på att det kommer gå bra.

Hade slips abstinens eller nått och för att ära budgetrevisionen som var det första jag skulle göra tillbaka i sthlm blev det skjorta och slips. Efter en heldag i slips beställde jag middag av min hemafru, fick vin, ost och kex samt chips. Hammarbyhöjden är ett fantsatiskt ställe och livet känns lite ljusare efter de besöken. Nån som hört talas om Tony Irving? Det är kvällens uppdrag.

Jag satt

igår satt jag på hötorgets tunnelbanestation och jag nästan fällde en tår.
igår åkte jag taxi från slussens tunnelbanestation och insåg att allt handlar om inställning
idag gick jag mot hammarbyhöjdens tunnelbanestation och insåg att allt kan vara positivt
idag sitter jag ovanpå karlaplans tunnelbanestation och ska snart blunda för att sova

oh yeah!

For all you crazy kids out there..

Send me some feelings to lift me up.

Jag har insett att mitt bildspråk har utvecklats lavinartat senaste tiden, tror det är en nödlösning på mitt kommunikationsproblem. Men det funkar rätt bra faktiskt, iaf i de flesta fall.
Garnnystan är min nya synonym. Sjukt mkt trådar och ett enda virrvarr ingen ordning alls.
Vilken ände börjar vars och hör denna tråd ihop med den här eller är det två olika egentligen?

Just nu är det fredag och jag är trött, mest mentalt jag har liksom fastnat. Varför då?
Ska hem och äta chocklad, brukar alltid lösa mina största bekymmer och nu kan jag dessutom associera vidare. Moahaha.

Thinking of feelings trying to lift me up.

En gammal bekant vän på besök

Det här med nojja, vad är det som gör att vissa inte tänker alls och andra tappat sin hjärna i en torktumlare? På senare år så har jag blivit mer strategisk, realist och lyckas allt oftare att lobotomera mina tankesnurror.
Bästa botemedlet är att se till att hitta en spyhink dvs. en vän som lyssar tillräckligt lite för att orka höra men är tillräckligt uppmärksam för att reagera på rätt ställen.
Härom dagen fick jag vara den hinken +1 till mig, idag blev det +-0 igen.
Till min stora fasa är att jag saknat min neurotik(absolut påhittat böjelse, jag vet). Det känns lite som en nostalgisk pryl eller låt som dykt upp och sagt hej. Inte bra, vi får se vars detta leder...

06.00 straffbart?

nu är det andra dagen jag klivit upp klockan 06.00, seriöst ingen levande människa ska behöva göra det och ändå måste jag (och anna igår).
Igår, heldag med att spela monopol tillsammans med medelålders kostymer för att analysera fram vilken teamroll man har detta då baserat på personlighet och ledarskapsstil. Dr Belbin var nog en smart en fast på 70-talet. Så framöver tänker jag sluta fatta beslut för jag är helt enkelt inte skapt för det, eller ja i alla fall i mitt privatliv kan liksom bli svårt på jobbet..heh..

Nu sitter jag hemma vid köksbordet på skogsbrynet i en av pappas flanellskjortor och över doserar kaffe i hopp om att snilleblixtar och überenergi ska komma till mig. Umeå bjuder på -6 grader och fantastiskt fint väder. Får knö på mig massa kläder och ta en promenad sen kanske, kanske dvs.
Annars är det fint att titta ut genom fönstret också..

Tomatsoppa & Fame

Fick enorm matlagningslust i fredags och var nere på ica och frossade i grönsaker. Sen håller min sopphysteri i sig så idag tomatsoppa, igår (iaf prat om) kantarellsoppa imorn purjolök och potatissoppa kanske?

I min ensamhet och förkylning så bestämde jag mig för att bädda ner mig tidigt i sängen och se nyproduktionen av Fame. Den gav precis allt det jag förväntat mig, cheesyfeeling och drömmar om att man skulle vart dansare eller musiker. Helt klart sevärd och blev mäkta imponerad av att alla medverkande sjöng och dansade själva. Sen har själva filmen inte så mkt liknande drag efter originalet skulle lika gärna kunna jämföra den med center stage eller step up. Men antar att det är det som livet ger en för att vara dansfilmsnörd.

Time to sleep, time to get better.

Lördag - sjukdag?

Jag har en sjukdom, jag är heelt övertygat och jag tror den är ärftlig för min far har den också vare sig han erkänner det eller inte.
Sjukdomen yttrar sig i lite olika faser beroende på vad/när/vem/vilken dag osv.
Hur som i morse var den värre än nånsin. Jag gjorde ingenting igår egentligen, åkte till Solna för att slappa och se film med David. Blev retad över att jag har ett övertydligt kroppsspråk när jag ser på film men fick retas tillbaka då han grät men inte jag...moahahah.
Justja sjukdomen: den bygger på lite olika pelare men grunden byggs på sömn och någon form av att komma ur denna dvala. Vilken frisk människa kan snooza i 1 ½h utan att vara särskilt medveten om det?

Förutom min snart diagnostiserade sjukdom så har jag även blivit snuvig och fått ont i halsen men det verkar ju resten av min umgängeskrets också dras med så jag antar det är en normalitet då?

Lördag=Jobbdag

Timetravel

05.15 - okristligt tidigt
06.40 - det är svinkallt på planet
07.10 - flygfrukost
07.50 - 20kg är tungt
08.05 - 13 min kvar till arlande express går
(fenomenal insikt om att jag räknat fel och hade hela två timmar hemma och inte bara en, hann pack upp väska och sova lite)
10.40 - jag vaknar...
11.07 - sitter på sj-tåg mot gbg
16.00 - slask i gbg, är jag förvånad?
(trevligt möte med trevliga människor och kaspian som tycker det är lika roligt som jag att leka flygplan, min mentala ålder sjönk just till nio månader)
18.42 blir 18.52
21.50 blir 22.35
(life's a bitch hur vet jag? första dagen efter semester blöder jag näsblod, det gör jag bara när det är något allvarligt fel på mig. kanske måste sluta med kloningsförsöken)

Nostalgi mot en framtid

I dagarna efter nyår så har mycket handlar om bilder, jag tänkte där ett tag att sammanfatta deceniumet som gått i bilder. Nu när jag köpt en kamera igen så kom jag att tänka på min gamla bilddagbok som jag faktiskt var sjukt grymt på att uppdatera förut. Jag loggade in och gick igenom en del bilder. Det första som slår mig är hur mkt bilder som faktiskt ligger där, minnen det andar är mina rätt fyndiga bildtexter. Och det tredje är allt jag upplevt, det är inget extra ordinärt men ändå fantastiskt. Om nästa decenium blir hälften så bra så ska jag vara nöjd.

För tio år sedan hade jag ännu inte fyllt tolv år det var nyår i Tärnaby, jag firade med föräldrar och släkt. Med min kusin och hennes kompis, vi hade klätt upp oss och var sådär nyårsfina. Jag kom ihåg att vi fick smaka lite, lite champagne då det ändå var det nya 2000-talet som firades. Det var stort sjå med finmiddag och alla pratade om det nya årtalet.

År 2010 hade jag inte ännu fyllt 22 år jag firade i Umeå hos en nära vän, en stor fest med vänner och nya bekanta. Vi hade alla klätt upp oss nyårsfina och då snöflingor singlade ner räknade vi ner och tillsammans gastade vi in det nya året, utan speciellt mycket tanke på ett nytt decenium. Då hade jag köpt en flaska mouserande rosévin som vi fyra delade på.

det är främst de senaste åren jag tänker på. på vilka som finns i mitt liv nu. vilka som fanns då. vilka som stått ut. allt som styrts upp och hittats på. dom små händelserna men de stora minnena.
lite mer än en fjärdedels liv - helt klart bra om jag får säga det själv.

sena nätter...långa nätter

Snömassorna fortsätter att falla från himlen och det tycks som att Umeå går mot en säker översvämmning a la snö. min tillvaro lider av underproduktion eller kanske inte lider utan snarare livnärs. jag har inte lyft ett finger sen den 26:e och inte tänkt en vettig tanke sen dess heller (möjligtvis i undantag för gårdagens politiska diskussion kring vegetarianism och miljö).

justja, nytt år! Gott nytt år kanske man ska önska också.
Efter många om och män så blev det tillslut en väldigt bra nyår. Fick med majoritet av nära och kära skåla in ett nytt 2010. Första nyår som faktiskt känts lyckad (sen man fick ta ansvar för dem själv dvs.) positivta variabler..antar att ibland blir det bara bra tillslut. Tillslut.