En gammal bekant vän på besök

Det här med nojja, vad är det som gör att vissa inte tänker alls och andra tappat sin hjärna i en torktumlare? På senare år så har jag blivit mer strategisk, realist och lyckas allt oftare att lobotomera mina tankesnurror.
Bästa botemedlet är att se till att hitta en spyhink dvs. en vän som lyssar tillräckligt lite för att orka höra men är tillräckligt uppmärksam för att reagera på rätt ställen.
Härom dagen fick jag vara den hinken +1 till mig, idag blev det +-0 igen.
Till min stora fasa är att jag saknat min neurotik(absolut påhittat böjelse, jag vet). Det känns lite som en nostalgisk pryl eller låt som dykt upp och sagt hej. Inte bra, vi får se vars detta leder...